När jag bläddrat igenom mina gamla dagböcker lite offtare slår mig tanken att dagböcker är någonting man skriver i då man inte har någon att prata med eller behöver prata om någonting som ingen ids lyssna på. Till och med min dagbok från i sommras gestaltar bara ett kvidande mörker med gnäll sida upp och sida ned - varav den hastiga genombläddringen. På en sida hade jag skrivit världens jävla emodikt "Love can't die, only real things do" Jag lovar att det hade kunnat bli en bästsäljande tshirt ;)

Bloggar med lite publik känns betydligt sundare. Sure vem som helst kan snubbla över mina, låt oss säga "innersta tankar" hehe men vad spelar det för roll? Jag skriver betydligt possitivare texter när jag vet att det är någon annan som läser dem, och som ni vet så kommer man ihåg saker som man skrivit ned mycket bättre. tror ni kanske att jag kommer minnas åren som jag bloggat under som ljusare tider än de övriga tiderna?

BTW, jag gjorde nyss någonting otroligt pinsamt... Jag lade upp migsjälv på blocket... I en annons där jag söker bostad (inte sommarkatt.)

Puss och gull, skithäfftigt affrokrull <3 Bröderna Fluff i Fönköping

http://www.youtube.com/watch?v=_OwOOnUZW8o

Jag vet att många av er fortfarande vill höra om helgens bravader och ännu mer om de saker som jag själv inte kommer ihåg från helgen innan. Jag tycker också att sånt är ytterst underhållande, speciellt om det är någon annan än migsjälv som ställt till det. Därför förlåter jag er. Olyckligtvis så har jag inte alls någon lust att skriva om fester och alkohol ikväll.

Ny peruk - Kommer snart med posten! XD

Är kanske inte frågan som alla bör ställa sig när de undrar över någonting (även om det för min egen del vore jävligt coolt) MEN dem bästa svaren får man faktiskt från sigsjälv oavsett vad man funderar över. Det är svårt att vara objektiv och ta beslut över vad fan man ska ta sig till när det är lite jobbigt. Då är det lättare att rådfråga en kompis även om de offtast kommer med fel eller oönskat svar. (Offtast när jag rådfrågar en kompis så vill jag få bekräftelse på att jag handlar rätt även om jag är medveten om att jag är på väg att begå ett FRUKTANSVÄRT stort LITET misstag)

Poängen: Vad man bör göra istället är att rådfråga sigsjälv. Vad hade jag tippsat någon annan att göra i min situation?

Jag köpte en bok för fem spänn på återvinningen igår. Den heter Den mänskliga apans uppgång och fall. Just nu läser jag bilarnas registrerings skyltar på parkeringen utanför fönstret. En av bilarna heter OMG, en annan heter Ewe precis som mig.

Kom just in efter att ha varit ute och rullat med hunden, nä det gick inge vidare. Han var lat! :)
Jag är glad idag, inte sådär provocerande glad men hyffsat nöjd ändå. Jag har bestämmt mig för att skapa lite rutiner och börja motionera dagligen. Jag ska inte gå in sådär hårt som jag gjorde förra våren då jag i princip sprang tills jag bröt av knäskålarna och sen låg blodig i eljuspåret resten av sommaren. Den här gången tar jag det försiktigt. Kanske behöver man inte känna blodsmak i munnen för att vara nöjd förens man motionerat regelbundet i några veckor iallafall. Kroppen tål fan mindre smällar än man kan tro.

Puss och kram

It's hard to let go of good things. SÅG NI!!! Nu gjorde jag det också! Jag sa någonting halv-jobbigt på ett annat språk än mitt modersmål! Känslosamma saker som man helst vill ha lite distans till kan det ibland vara lättare att ta på ett annat språk. Ljuga kanske också är lättare på engelska, men blir lögnen lika trovärdig? Jag tvivlar på det. AND YES, the sunshinewalk really improved my mood. ;)

Jag har AABH och därför är det din skyldighet att förlåta mig varje gång jag behandlar dig som skit.

Jag har AABH, alltså är det inte mitt fel att jag dricker för mycket alkohol ibland. Det är mina geners fel!

Jag har AABH och därför är det okej för mig att ge upp och skita i saker!

Jag har AABH och det är därför jag har så lätt att bli besatt av saker, därför behöver inte jag fundera över hur jag ska lösa problemet, det är ju faktiskt mina geners fel!

... Det kanske inte är så enkelt i praktiken, men ibland hade det varit skönt med en diagnos att skylla allt dåligt på. :)

Det är förbannat fint väder ute och det stör mig. Nu måste jag gå ut, även fast jag helst skulle vilja lägga mig raklång på soffan några timmar till och låtsas att tv-programmet i rutan intresserar mig.

Det jobbigaste på dagen är att vakna på morgonen och det allra svåraste är att somna på kvällen. Förmodligen har de allra flesta svårt att föreställa sig den bilden av mig, speciellt efter en kväll som i lördags då jag verkligen bjudit på migsjälv, skrattat konstant och varit nästan överdrivet trevlig - men så är det iallafall. Det blir lite av en social försvarsmekanism att vara sådär exalterad och gullig.

Ska jag vara ledsen så klarar jag helt enkelt inte vara bland folk. Det är inte socialt accepterat att grina mer än en gång av samma andledning. Jag tycker själv att det är jobbigt att vistas bland sorgsna typer. Det smittar av sig värre än förkylningar.

Vad är bäst? Att ha kul och låta det kännas ytligt efteråt eller att avskärma sig från allt som gör en glad tills såren har läkt färdigt? Jag känner på mig att det kan dröja ett tag innan jag klarar av att sitta runt ett bord med folk, hålla käft och känna mig harmonisk med det.

Sug kuk och dö. Nu ska jag gå ut och bli bländad. -_-'

Jag kan inte ta ett akord, men jag gjorde ett tappert försök!


Jimmy tappade byxorna och där satt en pingvin med en hb-aparat. :)


De hjärndöda människorna fick också vara med.


Jag var lite svartsjuk på turturduvorna till en början, men det visade sig att det fanns platts för mig också. :)


Det här är min favoritbild. Det är Christoffer Olsson som har tagit allihopa.


Den hjärndöda apan och Marries ny-kille. (Apan skulle förklara ordet Hink i ett spel som vi spelade han blev ganska sur då han inte lyckades göra sig förstådd "Men är ni helt jävla dumma i huvudet!? Jag säger ju att den är cylindrisk!")


Kareoke på youtube med Ida, Marrie och mig. Torkel i knipa på norsk är sjukt kul!


Naaw! <3


Fredriks bakhuvud och Ellinor lyckades också hamna på bild. :)

Krogen var också awsome. Mina Wacken-polare från boden sjöng och spelade, alla var glada och sånt. Kanske lyckas hitta någon bild på det också senare hoppas jag. Puss och Kräm

Kristna slagerdängor spelas på youtube. Den berusade publiken jublar och sjunger med. Hundarna kommer inte alls överens. Det visar hockey på tv. Det var tydligen jävligt viktigt att se Sverige mosa Norge men det är ingen som tittar. Här sitter jag och dricker pepsi medan jag håller ett vakande öga på hundarna, betraktar de fulla varelserna och väntar på att de ska börja avlägsna sig. Funderar på att bara ta det lungt och leka mexikanaren som talar med hundar efter att de dragit till puben...Halleluja, prisa gud, prisa mig till billigt pris...something something darkside.

Jag har skola 2 dagar i månaden. Ändå klarar jag inte av att sitta still och lyssna. Hur omoget är inte det? Jag var dessutom jävligt blyg där ett tag. Min röst blev jättekonstig när jag skulle prata och kroppen började lixom darra sådär jättekonstigt. Jag antar att sånt kan hända alla... Vad som gjorde det hela ännu konstigare var att jag ikväll oblygt väntade på busshållplatsen till träningen iförd orangea strumpbyxor, zebrarandiga knästrumpor och leopardtrosor. Det var inga problem. Dessutom var jag supertrevlig och var delaktig på ett helt annat sätt än vad jag normalt brukar. På träningen kan jag offta vara lite blyg... Btw käkade jag precis ostkaka. SATAN VAD GOTT! Jag antar att vissa dagar vaknar man sent. Kanske skulle det vara lättare att prata inför klassen ifall jag gick till skolan utan byxor?

Föresten...Är det bara jag som tycker att fråga-olle-dokumentären är lite äcklig ibland? Jag vill INTE titta! Dom är ju nakna och gör SAKER! Istället sitter jag och sneglar på let's dance och det är ju bara rakt igenom ointressant. (Jag är dubbelfotad och båda är lika jävla odugliga) Tänk om man skulle ta och läsa en bok istället?

Ja, det var lite drama på Valborg men det var ganska kul också att se vad man har att brås på. Hundvalpar är ju dessutom alltid roliga. Kvällens höjdpunkt var när en killkompis flickvän ringde mig och var jättearg. Hon efterlyste sin pojkvän. Han hade sagt att han var påväg till mig tydligen. Det är typ skitlänge sedan vi övethuvud taget pratade med varandra (Vi har aldrig legat med varandra och jag är inte intresserad av honom på det sättet) och henne har jag aldrig träffat så jag blev lite förvånad, skrattade och sa att jag var hos min mormor å morfar i boden. Då fattade hon ingenting, bad så hemskt mycket om ursäkt och önskade mig en trevlig valborg. det tyckte jag var kul! ^^

Nu ska jag fortsätta kolla på en av mina favoritserier och sen antar jag att det är läggdags. Jag har nämligen skola imorrn. Det känns skummt, men bra :)

Kära dagbok... Näfan. Jag pallar inte det här ikväll. Vi tar det imorgon. Just nu vill jag bara sova, dö eller knulla.

"Förlåt men jag klarar verkligen inte av att sitta och se på film och käka godis ikväll" var mina sista ord innan min stackars kompis gick hem och jag själv drog på fest. Det blev trotts viss drama en rätt lungn kväll, men trevlig. Trotts att jag helatiden hade en öl i handen så blev jag inte särskillt dragen.